《Ballad Om En Gammal Knarkare》是Cornelis Vreeswijk演唱的歌曲，由Cornelis Vreeswijk、Red Mitchell作詞，收錄於《Skatter ur Cornelis fatabur》專輯中。
基本介紹
- 外文名：Ballad Om En Gammal Knarkare
- 所屬專輯：Skatter ur Cornelis fatabur
- 歌曲原唱：Cornelis Vreeswijk
- 填詞：Cornelis Vreeswijk、Red Mitchell
- 發行日期：1998年1月1日
歌曲歌詞
In kom en gammal knarkare på klara polisstation
Hans skor var våta och hans ögon kalla
Och när han skulle tala fick han inte fram en
Ton
För han kunde varken sjunga eller tjalla
Vi la honom I en ensamcell hans säng var våt
Av blod
Så småningom gick han in och ut som barn
I huset
En vacker dag dök han plötsligt
Upp med ett brev
Och på brevet stod
Jag offrar mina skor för det gröna ljuset
Och alla började skratta åt vad som där stod
Och alla telefoner började ringa
Och våran kommissarie han skrek I vredesmod
Vi vill ha glada buskap eller inga
Men we seras is temfue royela
A fuesta
Facts is a
Men jag öppnade brevet
Och jag läste som så
Hej bröder lyssna nu till min historia
En gång var jag en vacker prins och lycklig som
Få
Min faders stolthet och min moders gloria
En vacker dag emellertid tog jag min första sil
Då öppnades min ögon och jag skåda'
Bland alla stackars jävlarna som åker runt I bil
Och bor och dör och äter I en låda
Så jag gav bort min arvedel till första bästa svin
Som sprang iväg och köpte sig en fylla
Och jag bytte bort mitt vackra slott mot amfetamin
Som jag hade I små kapslar på en hylla
Min fader dog av vrede och min moder dog av
Gråt
Och jag blev hatad utav mina bröder
Men jag gav fan I detta och jag gnolade en
Låt
Där ja bodde I en svinkvart på söder
Det sista som jag bytte bort det var min vackra
Röst
Mot adams äpple och för fagra eva
Och lade mig att vila mellan två kvinnobröst
För jag var trött
Jag ville inte leva
Här slutade brevet
Och inget öga torrt
Och kommissarien röt nå för satan
Ta bort den fan ur cellen se till att han
Kommer bort
Så där låg vår knarkare på gatan
Då ljöd en röst från himmelen så klar och så
Ren
Låt alla era skenkänslor fara
För denna vackra prins
Han gav bort allt vackert sken
Därför skall han evinnerligen vara
Man trodde ju gud fader
Här I vår stad
Ej skulle vara välkommen trodde du ja
Men femtio gamla knarkare som han stod I en rad
Och stampade och skrek halleluja
Halleluja
Och fyra ljuva änglar tog hjärtat ur hans kropp
Och la det I en plastpåse med hans sprutor
Och sedan steg dom sakta mot himmelen opp
Och nu är klockan mycket
Dags att sluta
